Välkommen!

Okej, ännu en blog. Trots rykten om att bloggandet är "ute" så ger jag mig på det ändå. Mest för att jag inte bryr mig, och för att jag tror att jag har något att säga. Den här bloggen har nämligen ett syfte - ett personligt och ett politiskt.

När jag skriver detta är jag gravid i vecka 39 och har precis slutat jobba för att samla krafter inför förlossningen. Men bloggen ska inte handla om min sista vecka som icke-förälder (barnlös? fri?) utan om det som kommer sedan. Föräldraskapet och främst föräldraledigheten. Som jag och min partner valt att dela på ett något okonventionellt sätt. Vi ska nämligen dela lika, och göra det från början. Eller nästan - det finns alltid ett nästan. Första sex veckorna har jag föräldrapenning för att läka/repa mig efter förlossningen och för att få igång rutinerna med amning. Om allt det funkar som det ska följer sommaren då vi delar och samtidigt vänjer vårt barn vid att både ta flaska och bröst (vi vill fortsätta med bröstmjölk i några månader om det går). Sedan börjar jag jobba igen två dagar i veckan och min partner jobbar tre. Halvvägs så byter vi.

Det här är vår plan som vi gjort utefter att allt "går som det ska". Vi utgår från bästa möjliga scenario och hur vi vill arrangera vårt liv och vår familj. I denna blog tänkte jag berätta om hur det går, om vi får det att funka och om reaktioner från resten av samhället över vår lösning. Reaktioner vi redan fått... (mer om det i senare inlägg).